Post by Gerdin on Jun 22, 2011 1:29:33 GMT 2
Under de senare åren av innankrigstiden modifierade, som bekant, forskarna både djur och växter till förbannelse. Ett av de makabra försöken att skapa en ny nyttoväxt var när Svante Pääbo korsade en helt vanlig ek med ett helt vanligt olivträd, för att på så sätt skapa en snabbväxande trädart vars trä skulle vara både lättarbetat och tåligt.
Det går att göra många och långa utläggningar av Oliv-eken och dess vikt för Pyrisamfundets byggnader och konstruktioner, men i just denna text ska vi behandla en av Oliv-ekens lyckliga bieffekter. Olloliven – mer känt som Ollonet.
Redan innan pyrisamfundaren upptäckte Oliv-ekens virkes stora fördelar upptäckte han Olloliven, och dess fantastiska egenskaper. Inte nog med att den var en oljerik liten gynnare, utan det gick även att bränna brännvin på den! Denna oljiga spritsort som även fungerar bra som bränsle om man raffinerar den på rätt sätt (Eller fel sätt om du frågar en ollonjosare) har blivit en favorit bland mången knasabonde.
Själva manufakteringen av den fantastiska ollonjosen går till som så, att man blandar i antingen tokjos eller tinner (beroende på önskad rusningsgrad) i speciellt avsedda kärl, och värmer blandningen.
Under uppvärmingen, som ska pågå i minst 8 timmar, men hållas mellan 75-90 grader Sensibus, bildas en illaluktande, mossgrön substans som har ungefär samma konsistens som gröt. Den kallas således givetvis för ollongröt. Ollongröten silas på ett besynnerligt sätt, nämligen genom att den pumpas in i stora avsmalnande slangar (eller snablar som det kallas) och där gröten fastnar fortsätter vätskan vidare. Kvar i slangarna blir Snabel-Keso, och den färdigfiltrerade vätskan är den eftertraktade, oljiga brännvinssorten Ollonjos. Snabel-Keson används bland annat som rengöringsmedel, och kan användas för att göra tvål.
När/om dekokten tillåts koka så avdunstar alkoholen upp i apparatens tunnare delar, och blir Ollon-eter, kvar nere i tanken blir Ollon-kvark. Ollon-Etern används bland annat för att söva patienter inför operation då den är kraftigt bedövande, men är även väldigt brännbar. GasOll-kök är en nymodighet som dyker upp på fler och fler restauranger i Hindenburg. Ollon-kvarken, även kallad Smegg, har på senare tid även den blivit uppskattad, då driftiga bonnarövar upptäckt att den kan raffineras och användas på de flesta sätt som petroleum användes innan katastrofen.
Det går att göra många och långa utläggningar av Oliv-eken och dess vikt för Pyrisamfundets byggnader och konstruktioner, men i just denna text ska vi behandla en av Oliv-ekens lyckliga bieffekter. Olloliven – mer känt som Ollonet.
Redan innan pyrisamfundaren upptäckte Oliv-ekens virkes stora fördelar upptäckte han Olloliven, och dess fantastiska egenskaper. Inte nog med att den var en oljerik liten gynnare, utan det gick även att bränna brännvin på den! Denna oljiga spritsort som även fungerar bra som bränsle om man raffinerar den på rätt sätt (Eller fel sätt om du frågar en ollonjosare) har blivit en favorit bland mången knasabonde.
Själva manufakteringen av den fantastiska ollonjosen går till som så, att man blandar i antingen tokjos eller tinner (beroende på önskad rusningsgrad) i speciellt avsedda kärl, och värmer blandningen.
Under uppvärmingen, som ska pågå i minst 8 timmar, men hållas mellan 75-90 grader Sensibus, bildas en illaluktande, mossgrön substans som har ungefär samma konsistens som gröt. Den kallas således givetvis för ollongröt. Ollongröten silas på ett besynnerligt sätt, nämligen genom att den pumpas in i stora avsmalnande slangar (eller snablar som det kallas) och där gröten fastnar fortsätter vätskan vidare. Kvar i slangarna blir Snabel-Keso, och den färdigfiltrerade vätskan är den eftertraktade, oljiga brännvinssorten Ollonjos. Snabel-Keson används bland annat som rengöringsmedel, och kan användas för att göra tvål.
När/om dekokten tillåts koka så avdunstar alkoholen upp i apparatens tunnare delar, och blir Ollon-eter, kvar nere i tanken blir Ollon-kvark. Ollon-Etern används bland annat för att söva patienter inför operation då den är kraftigt bedövande, men är även väldigt brännbar. GasOll-kök är en nymodighet som dyker upp på fler och fler restauranger i Hindenburg. Ollon-kvarken, även kallad Smegg, har på senare tid även den blivit uppskattad, då driftiga bonnarövar upptäckt att den kan raffineras och användas på de flesta sätt som petroleum användes innan katastrofen.